Eksjö Folkdanslag har sitt ursprung genom ett upprop den 3 oktober 1956 att bilda ett folkdanslag i Eksjö.

Inom SGU och NTO hade det sedan krigsslutet funnits lekaftnar där verksamheten var stor med många deltagare. De som tidigare dansat inom dessa grupper samt en del nytillkomna blev Eksjö Folkdanslags första medlemmar. Gustav Kindgren blev lagets första ledare.

Den 21 november 1956 inbjöd Eva Jonsson ungdomar på den nystartade ungdomsgården Krusagården att börja med lekaftnar. Den kvällen dansade Eksjö Folkdanslag sin första uppvisning, och man förevisade också Södra Vedbodräkten, vävd och uppsydd på Hemslöjden i Jönköping (randig kjol och grönt livstycke).

Eksjö Folkdanslag hade sina övningar i Norrtullskolan, och den första uppvisningen för allmänheten hade man i samband med firandet av Svenska Flaggans Dag  i Sjöängen den 6 juni 1957 där 6 par dansade. Den 3 juli 1957 valdes den första styrelsen där Gustav Kindgren valdes till ordförande, Ann-Marie Törnvall blev sekreterare och Svea Holmberg kassör.

Den 6 december 1957 ansökte Eksjö Folkdanslag om medlemskap i Svenska Ungdomsringen (nuvarande Folkdansringen)

År 1960 blev Henrik Bengtsson instruktör, en person som betytt mycket för folkdansen i hela norra Småland. En stor entusiast som var inblandad i starten av många nya folkdanslag i trakten.

I mitten av 1970-talet började en ny era i Eksjö Folkdanslag. Lennart Grandelius var instruktör, ännu en entusiast som började arbeta med större scenuppsättningar. De första arrangemangen var tillsammans med Eksjö Orkesterförening och Gunnar Hahn som dirigent. Under denna tid nådde Eksjö Folkdanslag sin höjdpunkt med 2 barnlag, 1 ungdomslag och två vuxenlag. Vid en av dessa föreställning hade en särskild grupp för Högreståndsdanser bildats och Folkdanslaget genomförde också Skrälåten, med kast och allt.

Detta utvecklades sedan till hela spel på teaterscenen i Fritidsgården där teman som "Från frieri till bröllop" och "Ur en bonddrängs dagbok" genomfördes med dans. I början på 80-talet flyttade folkdanslaget till ishallen med sina föreställningar för att få större dansyta. Här arrangerades scenföreställningar tillsammans med andra folkdanslag, ortens körer och Hemvärnets Musikkår.

Under dessa dansföreställningar utvecklades en vana att framföra egenkomponerade danser. Men vi håller fortfarande starkt på kravet att dansen ska vara för publiken, och inte bara för de dansande. Precis som våra "Grönaboken danser" alltid varit avsedda att framföras på scen.